19. jan, 2013

8. jan, 2013

8. jan, 2013

Varit i åkern på en daglig runda, hundarna grävde efter sork som vanligt.. skulle de fånga någon så brukar jag låta dem äta dem. de blir ju avmaskade med jämna mellanrum.
Härligt med dessa sorkjägare som kan roa sej så bra här i åkern tänker jag när jag spelar på min I-fone.

I slutet av promenaden hittar Birja en stor redan död sork utanför grannens hus och lägger genast beslag på denna.
Jag blir jätteorolig och tänker på råttgiftet som jag vet att grannen lagt på sin övervåning.

Där står jag nu och försöker bända upp käftarna på en mycket envis hund som fullkomligt vägrar släppa taget och som plötsligt är döv till ordet LOSS.
Jag drar i svansen på råttan och lyckas slita ut en bit. Birja tuggar hårdare och tarmar far ut tillsammans med råttavföring. en cyklist kommer förbi. de andra hundarna börjar skälla och jag måste plötsligt spy. Höggravid, hulkande håller jag Birja i famnen. försöker fånga in kopplen till de andra hundarna som börjar springa efter cyklisten.
lyckas gräva fram ytterligare en råttdel ut Birjas mun innan hon sväljer det övriga. jag är blodig och full av inälvor på händerna...
Går hem... spyr ett par gånger i diket.. Underbart! undra vad cyklisten tänkte? 
Någon som har ett bra knep för att få hunden att släppa taget. om man nu inte har med sej nåt godis som är jämlikt en saftig sork. min metod var inget vidare smart.
Visst är det härligt med sorkjägare som roar sej så bra:)