23. jun, 2012

20. jun, 2012

Hela natten satt jag uppe och vakade, det var ett långt förarbete. Mira började flåsa och bädda redan på kvällen och tempen gick ner till 36,4.

Men inte förränn på morgonen vid 06:30 hade tempen gått upp igen, 37,8 och värkarbetet kunde börja.

Det gick så bra. 08:10 kom första - en hane

09:12 kom andra - en tik

09:40 kom tredje -en hane

10:05 ytterligare en tik.

Mira skötte allt själv. Hon tog hål på hinnan, slickade dem rena och åt upp moderkakan. de diade.

Jag var sååå stolt och kunde äntligen pusta ut tyckte jag....

Men jag såg att det var kvar valpar i magen... vi väntade och väntade.. Mira hade en kraftig värk och några små men sen var det stopp....😥

Mira var ute på rask promenad, kissade och bajsade men värkarbetet kom inte igång igen.

Efter 4 timmar ringde vi Vetrinären i Skara och fick åka in.

Vi dividerade här hemma om det var valpar kvar eller ej, det var svårt att känna men jag var nästan helt säker. ( Jag har blivit lurad förr)🤔

Men vi åkte för att vara på säkra sidan.

Och tur var väl det!!

Vetrinären kände inga valpar heller så vi röntgade Mira. Och där såg vi två små valpar, varav den ena hade huvudet i en konstig vinkel och verkade stoppa upp.

Då tog vi ultraljud för att se om de levde och de gjorde de 🤭

Tillsammans med vetrinären bestämde vi att Kejsarsnitt var det bästa och två timmar senare kom en mycket Groggy Mira med två små tikvalpar till. Då grät vi en skvätt av lycka och åkte hem till Blåsippebacken igen.

Chrille fick snickra ihop en ny valplåda till Mira med lägre kanter.

Jag har dragit ut Mira en gång för att kissa men annars är hon helt låst vid sina valpar.

Nu är det bara att hålla tummarna så att såret läker.. om 10 dagar får man ta bort stygnen..

Nu ska hon få lugn och ro - min lilla tjej ❤

20. jun, 2012